Kan man förvänta sig något annat än högsta betyg när Alejandro Iñárritus regisserar och Guillermo Arriaga står för manus? Bakgrunden med 21 gram (2003) och Amores perros (2000) är förväntningarna höga och förutsättningarna goda att lyckas. Fotot är som tidigare fantastiskt och i denna film har Alejandro Iñárritus arbetat tillsammans med riktigt duktiga fotografer. Fotografer som bland annat har arbetat med The Da Vinci Code (2006), Alexander (2004), V for Vendetta (2005) och The Pianist (2002) m.m.

Så som i de tidigare filmerna låter Alejandro Iñárritus bilderna stå mycket på egna ben och tala för sig själva vilket ger hans filmer den styrka de har. Och om musikens form känns välbekant är detta inte så underligt då kompositören är den samme som i 21 gram och Amores perros. Han ligger även bakom musiken i storfilmen Brokeback Mountain. Musiken kan emellanåt motarbeta fotot vilket gör scenerna än kraftfullare – fantastiskt! Det är just fotot och avsaknaden av de stora stråkarna som gör Babel så stark. Naturligtvis är manuset mycket starkt och otroligt välskrivet. Ingenting onödigt, ingenting överflödigt och ingenting som hade kunnat kortats ner.

Dock tillhör jag inte den skara kvinnor som får bära haklapp i åsynen av Brad Pitt. Så för mig var det oerhört uppfriskande att se hur fotot tar fram varje fåra, varje rynka och linje på den nu 40+ åriga Brad Pitt. Fotot vädrade ut Hollywoodslukten och visade upp en nyfödd skådespelare. Cate Blanchett var lite blekare i sin insats, kan dock bero på att hon blev skjuten tidigt i filmen och bidrog mest i vertikalt filmspelande: gråtandes eller sovandes. Detta är naturligtvis inte en film med bara en story. Den har tre parallellt löpande storys, och de utspelar sig i fyra olika länder. Men den här gången går inte filmen baklänges, som den gjorde i 21 gram, vilket effektiviserar filmens kvaliteter. Babel berättar om Richard (Brad Pitt) och Susan (Cate Blancett) som befinner sig i Marocko på försoningsresa. Då tanken är att de ska hitta tillbaka till varandra igen efter slitsamma händelser. De har två barn som är hemma i USA, passad av deras hemhjälp/Nanny som är från Mexico: här har vi den andra storylinjen. Denna story får rullning när Nannyn nekas av Richard att åka på sin sons bröllop, då ingen annan kan ta hand om barnen, vilket får ödesdigra konsekvenser för alla inblandade. Den tredje storylinjen utspelar sig i Tokyo, först till synes helt utan koppling till tidigare storylinjerna. Så kan även fårfarmsfamiljen tyckas vara. Men alla är länkade till varandra på ett genialiskt sätt.

Babel berättar en historia där den minsta människan och den minsta baktanke kan leda till en dominoeffekt som står utan för den vanliga människans makt. En berättelse om hur vi lever i en värld där rädslan är så stor att minsta oförutsedda rörelse kan leda till oerhörda konsekvenser. Det är en film som säger något väldigt viktigt till oss och som vi måste ta till oss, framför allt i en tid som denna. Denna film är en fröjd öga, hjärta och tanke och kan inte annat än att få högsta betyg!